Veckans språkråd 2002

Vissa språkråd finns även inlagda i Frågelådan.

Veckans språkråd 2003
Veckans språkråd 2004
Veckans språkråd 2005
Veckans språkråd 2006

februari De eller dem
mars Dopning, dopningstest, dopningslaboratorium
v. 15 Euro - böjning, förkortning, uttal
v. 16 En eller ett sorts och slags?
v. 17 Tjugoen eller tjugoett?
v. 18 FM 106.2 eller FM 106,2?
v. 19 Skriv bra ärenderader i dina e-brev!
v. 20 Anna's eller Annas kafé?
v. 21 Använd mn för miljoner!
v. 22 Skilj på kolon och semikolon!
v. 23 Överanvänd inte citattecken
v. 24 SMS eller sms - och vilket verb ska användas ?
v. 25

Ett seminarie eller ett seminarium?

v. 26 Muséet, museet eller museumet?
v. 27 Ett eller en CV eller cv?
v. 28 Är det Kristi Förklarings Dag eller kristi förklarings dag den 14 juli?
v. 32

Ett kafé i ny regi eller regim?

v. 33

Utropstecken eller komma efter hälsningsfrasen i brev?

v. 34 Hon kom springande eller hon kom springandes?
v. 35 Undvik särskrivningarna!
v. 36 Cuba och Canada eller Kuba och Kanada?
v. 37 Urbefolkning, urinvånare eller aboriginer?
v. 38 1600- och 1700-talet eller 1600- och 1700-talen?
v. 39 Hummus
v. 40 Ska man skriva okej, OK eller ok?
v. 41 Öppna upp betyder väl inget mer än öppna?
v. 42 Varför ch i och?
v. 43 Hur skriver man källförteckningar över elektroniska källor?
v. 44 Konungens av Danmark bröstkarameller eller Konungen av Danmarks bröstkarameller?
v. 45 Finns det någon skillnad mellan båda och bägge?
v. 46 Vilken form är rätt i dag – ska eller skall?
v. 47 Kan man använda både om flera än två?
v. 48 Skriver man t.ex., t. ex. eller t ex?
v. 49 Vad är genus och böjning för fokus?
v. 50 Innan eller före jul?
v. 51 Spaanläggning eller spa-anläggning – bindestreck i sammansättningar?




De
eller dem?

Om du är osäker på om det ska vara de eller dem, prova att sätta in jag eller mig i meningen i stället för de eller dem. Om jag känns rätt skriver du de, om mig känns rätt skriver du dem. Om du tvekar också mellan jag och mig, kan du skriva de. Då är risken minst att det blir fel.

Konstruktioner som till de som har traditionellt ansetts felaktiga; i objektsställning och efter preposition krävs objektsform: Han såg dem som dog. Han gav en krans till dem som dog. Men i dag måste här även de som accepteras. Dels kan de ibland snarast ses som bestämd artikel: Han såg inga andra människor än de (människor) som redan fanns i rummet. Dels kan man ofta betrakta de som-frasen som en fast, självständig enhet: För de som förgriper sig på barn borde ett särskilt terapiinstitut inrättas. Hon avskyr de som skryter om sin karriär.



Dopning, dopningstest, dopningslaboratorium.

Substantivet till verbet dopa heter dopning. Det uttalas med samma betoning som som andra ord på -ning, t.ex. löpning. Och liksom andra ord på -ning skall det ha foge-s när det står som förled i en sammansättning: dopningstest, dopningskontroll (jämför brottningsmatch).

Vi har lånat in detta ord från engelskan, där det heter doping. Den engelska substantivändelsen -ing motsvaras av -ning i svenskan. När vi lånar in sådana substantiv hänger ofta den engelska formen kvar. Men så fort vi bildat ett verb i svenskan till substantivet är det naturligt att substantivet får ändelsen -ning. Jämför med andra lån från engelskan: banta:bantning, boka:bokning, dumpa:dumpning, filma:filmning, jumpa:jumpning, lobba:lobbning, matcha:matchning, mobba:mobbning, tajma:tajmning, zooma:zoomning.

Sammansättningarna med -ningformer blir två bokstäver längre än de med -ing (dopningskontroll kontra dopingkontroll). Det borde man kunna ge sig tid till, men den som har bråttom kan hitta riktigt korta former. Varför inte dopkontroll, doplaboratorium, doptest? Det följer svenskt ordbildningsmönster. Vi har t.ex. löpträning (inte löpningsträning), rökförbud (inte rökningsförbud), städdag (inte städningsdag). Risken för sammanblandning med dop av barn torde vara minimal.



Euro

Böjning:
När det är fråga om belopp används euro oböjt (vilket även gäller t.ex. dollar och pund): 12 euro, 3 miljoner euro, betala i euro. Också cent är oböjt i plural: Den kostar 30 cent.

Euro kan användas i bestämd form singular på samma sätt som vi talar om kronan: Har euron fallit mot dollarn? Undantagsvis kan man använda en bestämd form plural eurona: De där eurona jag beställde på banken (cent böjs på motsvarande sätt centen).

Förkortning:
Euro kan i prisuppgifter, i tabeller o.l. sammanhang där utrymmet är knappt förkortas med eurotecknet : Den kostar 0,30 €. Valutabetckningen EUR bör endast användas i internationella handelssammanhang där flera valutor omnämns.

Uttal:
Euro uttalas antingen med diftong (jfr eufori m.fl.) eller med v-uttal, /evrå/ (jfr neurosedyn m.fl.). Båda dessa uttal av eu förekommer sedan gammalt i andra grekiska lånord. På andra språk uttalas euro i enlighet med dessa språks uttalsvanor, och något "internationellt" uttal av ordet finns således inte. Det finns de som förespråkar att vi ska uttala euro som man gör på engelska. Denna tanke avvisar vi helt.



En eller ett sorts och slags?

Heter det inte ett slags sedvänja och en sorts klädesplagg? I dag ser man ju ofta också en slags sedvänja och ett sorts klädesplagg.

Sedan lång tid tillbaka har alla fyra skrivsätten varit möjliga, men det har blivit allt vanligare att det efterföljande huvudordet styr genus för sorts och slags. Detta är helt acceptabelt.



Tjugoen eller tjugoett?

Normalformen är tjugoen, oavsett genus på det efterföljande huvudordet: etthundratjugoen skåp, trettioen fartyg. Tjugoen är alltså i princip oböjligt.

Tjugoett används endast vid ett fåtal neutrumord som brukar kombineras med tal, framför allt vid år, nummer och öre: nummer femtioett, tjugoett öre, fyrtioett år. Det gäller även när år och nummer är underförstått: Han är tjugoett, Öppna lucka tjugoett. Ett används även vid klockslag: 16.31 utläses sexton trettioett.



FM 106.2 eller FM 106,2?

Punkt skall inte användas i stället för komma som decimaltecken i svensk text.

Punkt och komma används i engelska och svenska sifferuttryck ofta på motsatt sätt: i svenskan är komma decimaltecken, medan punkt kan användas för att gruppera stora tal (i tresiffriga grupper från slutet räknat); i engelskan är i regel punkt decimaltecken, medan komma används för att gruppera stora tal.

Även i anbefalld internationell standard används komma som decimaltecken. Skriv t.ex. FM 106,4, inte FM 106.4; pH 5,5, inte pH 5.5; 7,7 %, inte 7.7 %.



Skriv bra ärenderader i dina e-brev!

Många människor får stora mängder e-post varje dag och måste sovra i brevskörden. Då underlättar det om man redan av ärenderaden förstår vad ett brev handlar om. Försök därför att alltid ha en relevant och informativ rubrik på ärenderaden i dina e-brev. Det underlättar dessutom för den som behöver sortera, arkivera och söka bland e-brev. Och chansen för att ditt brev ska bli läst ökar avsevärt!

För att läsaren ska slippa öppna ett brev, kan mycket korta meddelanden skrivas direkt i ämnesraden (lämpligen med ett avslutande namn eller liknande som visar att inget ytterligare följer i själva brevet).



Anna's eller Annas kafé?

Det förekommer, speciellt i namn på företag, att apostrof sätts ut före genitiv-s (Anna's salong, Johansson's livs, Grönköping's gym). Detta skrivsätt används i engelskan men hör inte hemma i svenskan!

Apostrof kan i sällsynta fall användas för att markera genitiv vid egennamn även i svenskan, om man anser att sammanhanget inte tydligt nog visar att genitiv avses. Observera då att apostrofen sätts efter namnet: Sveriges banker är fattigare än Schweiz' (banker). Det här är inte min hund, det är Anders'. Apostrof kan även med fördel användas i genitivkonstruktioner med stumt x och z: Det var de la Croix' residens; Josquin Desprez' motetter.



Använd mn för miljoner!

Med undantag för vissa fasta beteckningar som MHz (megaherz) och kW (kilowatt), bör förkortningarna k (kilo ’tusen’), M (mega ’miljon’) och G (giga ’miljard’) undvikas; i stället används t (tusen), mn (miljon) och md (miljard). Vi avråder från förkortningarna m och M (mkr, Mkr) för ’miljon’, eftersom de även skulle kunna tolkas som ’miljard’.

Förkortningarna mn och md kan skrivas ihop med förkortningen kr: 500 mnkr, 3 mdkr (men kan också användas fristående: 500 mn kronor, 3 md kr). De kan också användas med andra mått- och enhetsbeteckningar, men skrivs då fristående: 5 mn ton, 16 md euro.



Skilj på kolon och semikolon!

Semikolon skall inte användas i stället för kolon före uppräkning, exemplifiering, förklaring och dylikt. Det är i dag ett vanligt – men felaktigt – bruk. Skriv alltså inte:
Telefonen finns i följande färger; röd, svart och gul.
utan:
Telefonen finns i följande färger: röd, svart och gul.

Semikolon kan undantagsvis användas mellan satser som har ett nära samband med varandra när man tycker att punkt är för starkt avskiljande och komma för svagt. Semikolon följs av liten bokstav. Exempel:
Skillnaden mellan arbets- och vilodagar blev mindre skarp; hon kunde tillåta sig vilodagar mitt i veckan.

Vid uppräkningar kan man använda semikolon för att avskilja grupper från varandra. Exempel:
Ryggsäcken stod där packad med det nödvändigaste: ett ombyte kläder och toalettsaker; smörgåsar, frukt och varm dryck; karta och kompass.



Överanvänd inte citattecken

Med citattecken kan man markera att man använder ett ord i en något avvikande betydelse eller ironiskt: Uppsägningarna vid den amerikanska biljätten General Motors kommer nästa år att beröra ”bara” ca 3 000 personer.

Ett sådant citatteckenbruk är i dag mycket utbrett. Man skall dock vara försiktig med denna användning. Citattecken får inte sättas ut bara därför att man inte orkar tänka ut ett mer passande ord eller för att man inte riktigt vill stå för ordvalet. Här följer två exempel på felaktig eller mindre lyckad användning av citattecken:

Hans tal var kvällens ”höjdpunkt” och alla applåderade uppskattande.
Kommentar: Sammanhanget gör troligt att höjdpunkt här har sin vanliga användning och inte skall uppfattas ironiskt.

Johan är som vilken kille som helst. Han gillar att spela fotboll och ”meka” med moppen.
Kommentar: Visserligen är ordet meka vardagligt. Men tillsammans med kille och moppe passar ordet bra och behöver därför inte omges av citattecke
n.



SMS eller sms - och vilket verb ska användas ?

Vi rekommenderar att förkortningen skrivs med små bokstäver, d.v.s. sms. Förkortningen, som står för engelskans short message service, har börjat leva sitt eget liv, d.v.s. man talar om ett sms och det där sms:et, och då är det rimligt att skriva den med gemener, precis som pc, cd och tv.

I talspråk förekommer verbet ”essemmessa“. Detta kan användas i ledigt skriftspråk, då helst återgivet som sms:a. Verbformen messa förekommer också, men är kanske mindre lämplig eftersom den bara knyter an till ledet message (och därmed skulle kunna användas även om andra meddelandetyper som e-post, ICQ e.l.). Sms:a visar tydligt att det handlar om just sms-meddelanden.

I sakprosa bör man dock tills vidare hålla sig till skicka (ett) sms(-meddelande) e.d.



Ett seminarie eller ett seminarium?

Seminarie, som man ibland hör folk säga, är inte en korrekt form i svenskan. I stället bör man skriva (ett) seminarium. Vad som är lite speciellt med detta ord är att det i bestämd form singular heter seminariet och i obestämd form plural seminarier, d.v.s. former där -um tas bort innan ändelserna -et respektive -er läggs till. Även som förled i sammansättningar används en form utan slut-um, seminariedeltagare.

På samma sätt hanteras de flesta av orden på -ium: akvarium, auditorium, decennium, gymnasium, medium, solarium, symposium, terrarium. Dessa ord med t-genus skall inte blandas ihop med de ord med n-genus av typen radie, serie, studie som redan i sin grundform slutar på -ie och får -r som pluraländelse: radier, serier, studier.



Muséet, museet eller museumet?

Eftersom grundformen museum skrivs utan accent skall också böjningsformerna skrivas utan accent: museet, museer, liksom t.ex. jubileum, jubileet, jubileer. Detsamma gäller förleden musei- i sammansättningar, t.ex. museichef. På motsvarande sätt har ord med accent i grundform också accent i sina böjda former: idé, idéer, pensé, penséer etc.

Det förekommer ibland att ord av typen museum böjs som hus: ett museum, flera museum, museumet, museumen. Sådana former har en vardaglig stilprägel.



Ett eller en CV eller cv?


Cv är en förkortning för det latinska uttrycket curriculum vitae (uttalas med betoning på i i vardera ordet, vitae uttalas som vite), vilket betyder ’levnadslopp’. Det ska därför egentligen användas om den kortare levnadsbeskrivning man ofta lämnar i en arbetsansökan, med uppgifter om utbildnings- och arbetserfarenheter, familjeförhållanden, fritidsintressen m.m. I praktiken används cv dock ofta synonymt med meritförteckning – som är det ord man egentligen borde använda! Observera att curriculum vitae i synnerhet förr även användes som beteckning för biografiska notiser. Curriculum ensamt får dessutom efter engelsk förebild ibland stå för ’kursutbud; läroplan; schema’.

Eftersom förkortningen fungerar som ett eget ord rekommenderar vi små bokstäver: cv. Genus för curriculum vitae är i latinet (och i svenskan) neutrum: ett curriculum vitae. För cv vacklar språkbruket: både en cv och ett cv förekommer. Vi rekommenderar i första hand att även cv hanteras som ett t-ord. Det ger formerna ett cv, (det där) cv:t, (flera) cv:n, (de där) cv:na.



Är det Kristi Förklarings Dag eller kristi förklarings dag den 14 juli?

Grundregeln för benämningar på olika kalenderdagar är att endast ett ord som i sig självt är ett egennamn skrivs med stor begynnelsebokstav. Regeln innebär då exempelvis att man har versal begynnelsebokstav i benämningarna Johannes Döparens dag (Döparen uppfattas här som ett slags tillnamn), Kristi himmelsfärdsdag och Marie bebådelsedag, medan exempelvis benämningarna alla helgons dag, alla hjärtans dag, annandag pingst, första maj, långfredagen, internationella kvinnodagen, midsommarafton(en), påskdagen och värnlösa barns dag inte får någon versal.



Ett kafé i ny regi eller regim?

Det skall vara i ny regim. Det innebär att ledningen är ny. Däremot används regi i fall som verksamheten har övergått i privat regi. Det avser sättet att organisera verksamheten.



Utropstecken eller komma efter hälsningsfrasen i brev?

Efter inledande hälsningsord i brev används ofta utropstecken, som då följs av stor bokstav:

Hej!
Vi vill härmed informera dig om våra nya öppettider.

Ett komma i denna ställning har blivit allt vanligare, dels kanske genom påverkan från andra språk där detta bruk är vanligt, dels kanske för att många uppfattar utropstecken som väl hurtigt eller familjärt. Kommat följs då som regel av liten bokstav:

Broder,
tack för din översikt över bilimporten.

Det går också att skriva en inledande hälsningsfras utan skiljetecken. Den inledande raden skulle kunna jämföras med en rubrik eller med den avslutande hälsningsfrasen, som ju normalt inte följs av något skiljetecken:

Bästa kund
Det är med stor glädje vi kan meddela att vår ombyggnad nu är klar.



Hon kom springande eller hon kom springandes?


S-formen av presens particip är urgammal i svenskan, men hör i dag huvudsakligen hemma i talspråk. Man skriver – och säger normalt – han kom springande. I några fall används s-formen även i skrift: färdandes (som ju har s även i grundformen färdas), olovandes, oförhappandes, skam till sägandes m.fl.



Undvik särskrivningarna!

Vill man undvika felaktiga särskrivningar i en text bör man pröva att läsa texten högt i långsam takt. Då hör man om ett ord har sammanfattningsaccent och skall skrivas som ett ord (stortvätt) eller tvåordsaccent och skall skrivas som två ord (stor fest).

Tänk på att felaktiga särskrivningar kan vålla missförstånd. En grön sak behöver inte vara en grönsak. Att annonsera om kassa registersystem om man menar kassaregistersystem inger inte förtroende. Det är stor skillnad på rökfritt och rök fritt, liksom på svensk generalagent för ryskt företag och svensk general agent för ryskt företag!



Cuba och Canada eller Kuba och Kanada?

Båda stavningssätten är korrekta, men vi rekommenderar stavning med k. Det ansluter dessutom till motsvarande adjektivformer och invånarbeteckningar, som alltid skrivs med k (kubansk, kuban; kanadensisk, kanadensare).



Urbefolkning, urinvånare eller aboriginer?

Det finns ingen helt fast terminologi på det här området. De vanligaste formerna är urbefolkning, ursprungsbefolkning, ursprungsfolk och urinvånare. Vi rekommenderar i första hand urbefolkning som kollektiv beteckning och urinvånare om enskilda personer.

Vad gäller aboriginer har det i svenskan blivit en fast beteckning för Australiens urbefolkning. I engelska ordböcker har aboriginals ofta dels den allmänna betydelsen ’urbefolkning’, dels den mer specifika ’urbefolkning i Australien’. Även i svenskan används ibland aboriginer om urinvånare och urbefolkning i andra delar av världen än Australien. Men eftersom vi redan har svenska uttryck för detta, är denna nya användning av aboriginer onödig. Det är för övrigt inget som säger att man alltid måste använda aboriginer i fråga om Australien. Det går utmärkt att säga australiska urinvånare eller liknande



1600- och 1700-talet eller 1600- och 1700-talen?

Dessa former kan användas synonymt, men om man vill kan man göra en distinktion där 1600- och 1700-talen avser de båda seklen som en enhet och 1600- och 1700-talet de båda seklen var för sig.

1600- och 1700-talet betyder här alltså '1600-talet respektive 1700-talet'.



Hummus

Den kikärtspuré eller kikärtsröra (och som kanske helst borde benämnas med något av dessa ord) som serveras på många restauranger i dag har på svenska (och andra språk) fått ett flertal olika stavningar: hommos, hoummos, hoummous, houmous, houmus, hummus, humus.

Ursprungsordet är sannolikt det arabiska humus. Det normala sättet att i svensk skrift återge detta ord med utgångspunkt i arabiskan är hummus. Det är också den absolut vanligaste stavningen i bruket. Dubbelskrivet m anger här att m-ljudet är långt, och bokstaven u är en av de tre vokalbetecknande bokstäver som används vid återgivning av arabiska.

Vi rekommenderar alltså stavningen hummus. Att den kan komma att förändra det svenska uttalet från dagens o-ljud (som i tom) till ett u-ljud (som i ung), är knappast något att invända mot.



Ska man skriva okej, OK eller ok?


Denna engelska förkortning (troligen av oll korrect, en fonetisk stavning av all correct) har använts i svenskan sedan 1930-talet. Normalformen i svensk prosa är okej (hellre än okay, som också förekommer). Det är ju också den normala uttalsformen i talspråket. I informellare sammanhang går det bra att använda initialförkortningen, och då gärna i gemen form: ok.



Öppna upp betyder väl inget mer än öppna?

Visst kan man säga att öppna upp oftast betyder samma sak som öppna, och på samma sätt förhåller det sig oftast med starta upp gentemot starta och med stänga ned gentemot stänga. Det är sannolikt att vi relativt nyligen tagit över öppna upp, starta upp och stänga ned från engelskan, och det låter i mångas öron ovant, i synnerhet låter det komiskt med fall som öppna upp dörren för att inte tala om att starta upp mötet. Vill man inte irritera bör man alltså säga öppna dörren och starta mötet. Men det är egentligen inte något främmande för svenskan med sådana verbfraser, ta t.ex. stanna upp ett slag och fundera, som inte betyder något annat än stanna ett slag och fundera.

När det gäller stänga ned tycks det användas dels i börsrapporter, dels om webbplatser: SCA B stängde ned med 1 krona. – Han har tvingats stänga ned sin hemsida.

Ibland ger partiklarna upp och ned en viss betydelseaspekt åt en verbhandling och då är de förstås inte onödiga. Jämför:

Värm provröret över gaslågan. – Tack, de orden värmde. – Han åt det som bjöds.– Kan du kopiera de här sidorna? – Han öppnade bakluckan. – Fabriken startade 1994. – Glöm inte stänga fönstret!

Han värmde upp blandningen till 100 grader. – Programledaren värmde upp publiken med roliga historier. – Hon kunde inte äta upp maten.– Kopiera upp artikeln i 100 exemplar. – Kan vi inte öppna upp innertaket i det här rummet och få in lite ljus? – Ett förslag att öppna upp Sverige för arbetskraftsvandring. – Anläggningen startades upp i januari men var inte i full drift förrän i mars. – Du behöver inte avsluta programmet, det räcker med om du stänger ned det.



Varför ch i och?

Stavningen och slog igenom med den första Bibelöversättningen från 1526. Stavningen ch hämtade man från tysk ortografi, och den återspeglar det dåtida uttalet med g-ljud, jämför med att jag ofta då stavades iagh. Med stavningen och kunde konjunktionen skiljas från det numera ålderdomliga ord ock, som betyder ’också’.



Hur skriver man källförteckningar över elektroniska källor?

Förteckningar över elektroniska källor börjar egentligen med samma uppgifter som för skriftliga källor och avslutas sedan med information som är specifik för det aktuella elektroniska mediet. Tänk på att syftet med uppgifterna är att källorna skall vara lätta att hitta för den som läser källförteckningen. Därför är det bättre att ta med för mycket än för lite information. Särskilt viktigt är det att ange när informationen hämtats, eftersom i synnerhet dokument på Internet ofta revideras, flyttas eller helt tas bort. Fokusera generellt på författare eller titel snarare än på mediet. Nedan följer några exempel på hur källangivelser i en källförteckning kan se ut.

World wide web
Karlgren, Jussi (1999), Informationshantering – introduktion [www]. Hämtat från <http://www.svenska.sics.se>. Publicerat 22 april 1999. Hämtat 12 augusti 1999.

Cd-rom
Nationalencyklopedins ordbok (1997). Version 1 [cd-rom]. Bokförlaget Bra böcker, Höganäs och Språkdata, Göteborg. ISBN 91- 7133-312-6.

E-post
Re: Kosovo eller Kosova? Svenska språknämnden <info@spraknamnden.se> [e-post]. E-brev till Utrikesdepartementet, 2 april 1998.

Sändlista
Persson, Per <p.persson@persson.se>, SV: Controller eller resultatanalytiker? I Svenska [sändlista]. Hämtat 4 augusti 1995. Arkiverat hos <http://www.svenska.se/arkiv>.



Konungens av Danmark bröstkarameller eller Konungen av Danmarks bröstkarameller?

I dag skall genitivändelsen placeras på det sista ordet i en flerordig fras: Kungen av Danmarks bröstkarameller. Så kan man göra med en ordgrupp som utgör ett namn. Däremot bör man inte göra så i tillfälliga fraser, t.ex. skolorna i Stockholm. Det skall alltså inte vara skolorna i Stockholms elevantal. Det får man i stället skriva om: Stockholmsskolornas elevantal eller elevantalet i skolorna i Stockholm.

Även genitivkedjor med namn blir ofta otympliga, varför det i regel är bättre att formulera om också dem: kursen är förlagd till Landstinget i Västernorrlands läns lokaler kan då skrivas kursen är förlagd till lokaler hos Landstinget i Västernorrlands län, Teaterhögskolan i Stockholms nya ledning kan skrivas den nya ledningen för Teaterhögskolan i Stockholm o.s.v.



Finns det någon skillnad mellan båda och bägge?

Orden båda och bägge är ett av de få exemplen på äkta synonymer i svenskan. Det är egentligen samma ord men utgår från olika böjningsformer. Formen båda är den ursprungliga grundformen, och bägge är den gamla genitivformen, som sedan levt kvar som en ny grundform. Man kan jämföra med tvegge, som är den gamla genitivformen av två.

Det går bra att använda dessa ord om vartannat; det finns ingen anledning att känna sig förpliktad till konsekvens. Språkstatistiken visar att båda är vanligare än bägge, åtminstone i tidningsspråk, så det kan kanske vara skäl att använda bägge lite mer.



Vilken form är rätt i dag – ska eller skall?

Valet mellan ska och skall är nästan alltid fritt. Både ska och skall är alltså neutrala former som kan användas i alla slags texter. De har båda varit vanliga skrift- och talspråksformer åtminstone sedan 1600-talet. Det viktiga är att man är konsekvent och inte blandar formerna i samma text.

Det sammanhang där skall fortfarande ofta rekommenderas är myndighetstexter. I Myndigheternas skrivregler står: "Formen skall används hellre än ska i beslut, föreskrifter och andra formella offentliga texter. I rapporter, broschyrer och andra, mindre formella texter går det bra att välja ska." Ett skäl till att hålla fast vid skall är f.ö. att den formen bäst hänger ihop med böjningsformerna av grundordet (skola, skulle, skolat) och med motsvarigheterna i besläktade språk, t.ex. danska, norska, tyska och engelska.



Kan man använda både om flera än två?

Ordet både är besläktat med båda. Därför har man traditionellt undvikit att använda det om flera än två.

I dag håller dock både på att förlora lite av sin innebörd av två, åtminstone för delar av befolkningen. Många reagerar därför inte alls på ett exempel som den är både billigare, roligare och snyggare, medan andra tycker att det ser fel ut.

Säkrast är tills vidare att hålla sig till traditionen: skriv alltså inte Han känner både Lisa, Anna och Peter utan hellre Han känner såväl Lisa som Anna och Peter eller Han känner inte bara Lisa utan även Anna och Peter eller bara Han känner Lisa, Anna och Peter.



Skriver man t.ex., t. ex. eller t ex?

Antingen har man mellanslag (t ex) eller punkter, som då skrivs utan mellanslag (t.ex.). Bara man är konsekvent.

För avbrytningsförkortningar rekommenderar vi i första hand systemet med punkter, eftersom det tydligare signalerar att det handlar om förkortningar. Människor har dessutom svårt att hantera mellanslag – de skriver ibland from i stället för fr o m och vet ofta inte heller hur man hanterar s.k. fasta mellanslag (utan sådana riskerar förkortningarna att delas på två rader vid eventuella radbrytningar).

Observera att man aldrig använder punkter i sammandragningsförkortningar (förkortningar med första och sista bokstaven i ordet, som dr, ca och jfr) och i regel inte heller vid initialförkortningar (cd, wc, SAS, EU).

I engelskan växlar också bruket. Det är vanligare med punkter i amerikansk än i brittisk engelska, även i sammandragnings- (dr.) och initialförkortningar (M.A.).



Vad är genus och böjning för fokus?

Uppgifterna varierar i ordböckerna. De flesta anger n-genus, men Svenska Akademiens ordlista säger ett fokus. I bruket är ett fokus, vårt fokus etc. mer än tio gånger vanligare än motsvarande n-genusvarianter. Båda går alltså bra, men vi rekommenderar i första hand t-genus, ett fokus.

SAOL anger för övrigt att fokus är oböjligt. Men både fokuset och fokusen är vanliga i språkbruket, och fullt möjliga att använda.



Innan eller före jul?

Det går i dag utmärkt att säga "Det är mycket man skall hinna innan jul".

Under en lång tid godkändes inte innan som preposition. Man fick alltså inte säga "Det är mycket man skall hinna innan jul" utan i stället "Det är mycket man skall hinna före jul" eller "Det är mycket man skall hinna innan det blir jul".

Men från början var innan just tidspreposition (och adverb som i dagen innan). Den användningen har levt kvar i talspråket på många håll. Och i uttrycket innan dess har det alltid accepterats som preposition även i riksspråket. När sedan fungerar både som konjunktion och preposition utan problem, borde man acceptera att även innan kan göra det. Det gäller i synnerhet fasta tidsuttryck som innan jul, innan kvällen etc. Man bör dock vara återhållsam med innan som rumspreposition (undvik "Du står innan mig på väntelistan").



Spaanläggning eller spa-anläggning – bindestreck i sammansättningar?

Det finns ingen regel som säger att man ska sätta ut bindestreck om det första ordet i en sammansättning är av utländsk härkomst. Man skriver alltså Microsoftprogram, onlinetjänst etc. Däremot kan man undantagsvis sätta ut ett bindestreck om det första ordet är ett namn, särskilt om det inte är särskilt bekant i Sverige (vilket gäller många utländska namn) och ger upphov till en konstig eller svårtolkad ordbild: Rimbaud-eran, Surtsey-lava, Linné-elev, Burma-mat.

Detta gäller dock rena undantagsfall. På samma sätt kan man undantagsvis också sätta ut bindestreck i vanliga sammansättningar för att tydliggöra strukturen, om den annars kan bli svårtolkad: glass-skål, vind-elverk. Man bör dock vara mycket restriktiv med sådana bindestreck och reservera dem till tillfällen när det verkligen finns en risk för felläsning. En vanlig fråga är om ord med två lika tecken i sammansättningsfogen – som spaanläggning – hör till dessa fall. Någon risk för misstolkning av sådana sammansättningar finns i regel inte, varför bindestreck i princip inte är motiverat. Den ovana ordbilden kan förvisso störa läsningen, men även oväntade bindestreck kan irritera. En bedömning får således göras för varje enskilt fall.

 

Språkrådet, Box 20057, 104 60 Stockholm
Besöksadress: Bjurholmsgatan 12
tfn 08-442 42 00, fax 08-442 42 15
sprakradet(à)sprakradet.se, www.sprakradet.se
Språkrådgivning må–fre 9–12 tfn 08-442 42 10
sprakfragor(à)sprakradet.se

Sidan uppdaterad 13 januari 2003