Veckans språkråd 2005

Vissa språkråd finns även inlagda i Frågelådan.

Veckans språkråd 2002
Veckans språkråd 2003
Veckans språkråd 2004
Veckans språkråd 2006

v. 1 Var återhållsam med raka citattecken
v. 2 Uttal av deli?
v.3 Medlemskap eller medlemsskap?
v.4

En eller ett fan (anhängare, beundrare)?

v.5 Hon lät sig inte bekomma eller bekommas?
v.6 Vare sig du kommer eller inte – eller Antingen du kommer eller inte?
v.7 Berg(s)vägg och fotboll(s)förbundet – när har man foge-s?
v.8 Tsunami eller flodvåg?
v.9 2005 – tvåtusenfem eller tjugohundrafem?
v.10 Hur informerar man om sin domänadress med å, ä, ö?
v.11 God styckesindelning
v.12 Knappt och nästan
v.13 PlusGiro eller plusgiro?
v.14 Överklagan eller överklagande?
v.15 Rep, kilar, karbiner, m.m. eller Rep, kilar, karbiner m.m.?
v.16 Neapel eller Napoli?
v.17 Kompabilitet eller kompatibilitet?
v.18 Bestämd form av kontinuum?
v.19 Vad blir post doc på svenska?
v.20 En eller ett klimax?
v.21 Innan dess eller före dess?
v.22 Dagsens sanning eller dagens sanning?
v.23 Kilo eller kilogram?
v.24 Läsa, skriva, räkna m.m. eller läsa, skriva och räkna m.m.?
v.25 1,5 miljon eller 1,5 miljoner?
v.26 Asymmetrisk eller osymmetrisk?
v.27 På grund av eller tack vare?
v.28-30 Skruvkork eller skruvkapsyl?
v.31 Ruccola eller rucola?
v.32 Vad kalla en smartphone?
v.33 80-talet eller -80-talet?
v.34 Använd fasta mellanslag!
v.35 Flera boende eller boenden?
v.36 Hur översätter man whistle blower till svenska?
v.37 Fartyget M/S, m/s, MS, ms, M/F eller mf Visby?
v.38

Hur översätter man clearing house till svenska?

v.39 Ex-kille, exkille eller x-kille?
v.40 Hej då eller hejdå?
v.41 Integrerad, integrativ, alternativ eller komplementär medicin?
v.42 Signatur, namnteckning eller underskrift?
v.43 Rivieran eller rivieran?
v.44 K.G., K. G., KG eller K G Hammar?
v.45 Bortovarande eller bortavarande?
v.46 Portera eller flytta?
v.47 Lösesumma eller lösensumma?
v.48 Emotikon, smilis eller humörsymbol?
v.49 Det var ljusår sedan: Kan ljusår användas som tidsenhet?
v.50 Obs., Obs.!, Obs! och OBS!
v.51 Svenskt ord för hate speech?
v.52 Svenska ord för headset och handsfree?



Var återhållsam med raka citattecken

I svenska texter förekommer det jämte typografiska citattecken (
) och gåsögon (») en tredje typ, s.k. raka citattecken ("): "citat". I professionella typografiska sammanhang brukar detta tecken förkastas som citattecken, bl.a. därför att dess form inte anses harmoniera särskilt väl med bokstäverna i de flesta typsnitt.

I vissa sammanhang, t.ex. i en del e-postprogram, finns dock endast raka citattecken (och oftast gåsögon) tillgängliga, och då får man hålla till godo med dem (eller välja gåsögon). Något förvånande är det att vissa datorprogram har raka citattecken som det förinställda alternativet, det som blir resultatet när man väljer kommandot för citattecken. Detta förhållande brukar man dock kunna ändra på i programinställningen.




Uttal av deli?  

Ordet deli har knappast något etablerat uttal i svenskan, men både /deli/ och /delli/ förekommer. Bäst är väl om det uttalas stavningsanpassat, d.v.s. med långt /e/ (som i del). Vill man ha kort vokal, borde man ändra stavningen till delli, men det lär det knappast bli aktuellt.

Ordet deli kommer närmast från engelskan, där det använts i ungefär hundra år. Det är ett kortord för delicatessen eller delicatessen shop, ett slags kombination av en matservering, med inriktning på hämtmat, och en butik. Ordet delicatessen har engelskan i sin tur hämtat från tyskans Delikatessen, pluralformen av Delikatesse – d.v.s. samma ord som vårt delikatess.




Medlemskap eller medlemsskap?

Medlemskap, som är den korrekta formen, är en avledning med suffixet -skap, inte en sammansättning mellan medlem och skap (jfr medlemsavgift, som däremot är en sammansättning).




En eller ett fan (anhängare, beundrare)?

Skriv en fan, flera fans, de där fansen.



Hon lät sig inte bekommas eller Hon lät sig inte bekomma?

Den konstruktion som anbefalls i ordböckerna är låta sig bekomma (av något). Den aktuella meningen bör alltså lyda “Hon lät sig inte bekomma“.




Vare sig du kommer eller inte – eller Antingen du kommer eller inte?

Bägge uttryckssätten är numer korrekta. Bruket av antingen-varianten i konstruktioner av denna typ sågs förr som talspråkligt. Redan i Svensk handordbok (1966) behandlas dock uttrycken som synonymer utan att några särskilda stilkommentarer ges. Det är alltså i betydelsen 'oavsett om' (man kunde ju också skriva “Oavsett om du kommer eller inte, så vill jag att du hör av dig“) som de två uttrycken är utbytbara. Det finns dock sammanhang där uttrycken vare sig … eller och antingen … eller inte kan ersätta varandra. I betydelsen 'ettdera' är exempelvis bara antingen … eller möjligt: “Antingen får Larsson eller Olsson ta sig an utredningen“. Och i en nekad sats är bara vare sig … eller möjligt: “Utredningen kunde inte genomföras av vare sig Larsson eller Olsson“.


Berg(s)vägg och fotboll(s)förbundet – när har man foge-s?

I många sammansättningar mellan substantiv sätts ett s.k. foge-s ut: ersättningskrav, dödsmask etc. Historiskt sett är detta s en genitivändelse. I vissa ord finns andra genitivändelser bevarade, s.k. fogevokaler, som i barnasinne och gatukorsning. Några helt entydiga regler för när ett foge-s ska sättas in mellan ordled i sammansättningar går inte att ge.

Sammansättningar med enkelt förled

För tvåledade sammansättningar är bruket mycket splittrat, och i många fall är det snarast språkkänslan som får avgöra vad som är rätt. Vissa ordled tar av tradition så gott som alltid foge-s: fadersroll, fabriksjobb, bostadshus, för andra är foge-s valfritt: drift(s)entreprenad, tid(s)plan, berg(s)vägg, medan andra så gott som aldrig tar foge-s: folkvald, fjälltur, systemkö. Är man osäker, finns många sammansättningar listade i Svenska Akademiens ordlista. Där anges också de fall där foge-s är valfritt.

Ett fåtal regler, som dock har en del undantag, går ändå att ställa upp:
1. Utan foge-s står sammansättningar där förledet slutar på s eller sje-ljud + ev. ytterligare konsonant: måsvinge, frostvarning, garageport.

2. Utan foge-s står ofta sammansättningar där förledet slutar på vokal, särskilt om vokalen är betonad: bikupa, sjövatten, koskälla. Dock: möte-s-plats, tro-s-vittne.

3. Utan foge-s står sammansättningar där förledet slutar på trycksvagt -el, -er, -en, -on: kakelplatta, fingervante, ökenvandring, lingonris.

4. Utan foge-s står sammansättningar där förledet slutar på betonat -ad, -ett, -id, -ik, -on, -ur, -yr: chokladkaka, cigarettetui, suicidforskning, batiktröja, cicerontalang, frakturstil, glasyrmix.

5. Utan foge-s står dessutom ofta sammansättningar där förledet är enstavigt och slutar på konsonant: bilbomb, tältpinne.

6. Med foge-s står sammansättningar där förledet slutar på -(n)ing, -itet och -tion: vandring-s-pris, ordning-s-vakt, identitet-s-kort, reparation-s-fond.

Sammansättningar med sammansatt förled

7. Den viktigaste regeln är att sammansättningar med tre ordled där sammansättningens förled i sin tur är sammansatt i regel ska ha ett foge-s: skidinstruktör-s-ambitioner, skolbok-s-hylla (hylla för skolböcker). Foge-s visar här ordledens relationer till varandra. Den stora majoriteten treledade sammansättningar faller under denna regel. Detta gäller även sammansättningar med vissa led som inte brukar utgöra självständiga ord: barndom-s-vän, ömhet-s-bevis, vänskap-s-band (d.v.s. dom, het, skap är inga självständiga ord). Observera också att foge-s i princip sätts ut även när efterledet börjar på s, även om detta /s/ förstås oftast försvinner i talspråk: långfärd-s-skridsko, midnatt-s-supé. Undantag är framför allt sådana ord som också passar in under punkt 1–5 ovan. Vi får alltså skrattmåsvinge, nattfrostvarning, insjöfisk, varmvattenberedare. Vissa sammansättningar där förledet slutar på -e eller -a får dessutom i stället e i fogen: kolgruv-e-arbetare, högskol-e-byggnad, askung-e-saga.

8. När den primära sammansättningen består av ord 2 + 3, sätts foge-s däremot inte ut: minihögtalare, skolbokhylla (bokhylla för skolor).

9. Dessutom finns enstaka fall av s.k. kärnkraftverk, när fyra led (kärnkraftskraftverk) bakats ihop till tre (kärnkraftverk). Även dessa sammansättningar saknar foge-s. Som kärnkraftverk räknas bara de undantagsfall där de två sammansättningarna har samma vikt. Även om man kan tycka att t.ex. stamcellsterapi kan delas upp i de vedertagna sammansättningarna stamceller och cellterapi, måste den primära sammansättningen anses vara led 1 och 2, d.v.s. stamceller + terapi. I ett sådant exempel ska det alltså vara foge-s.



Tsunami eller flodvåg?

En tsunami är enligt Nationalencyklopedin en långvågig havsvåg eller flodvåg som orsakas av havsbottnens vertikala rörelser i samband med jordbävningar, vulkanutbrott eller jordskred. Ordet tsunami kommer av japanskans tsu 'hamn' och nami 'våg'. På svenska böjs det en tsunami, tsunamin, flera tsunamier, och uttalas med betoning på a, /tsu 'na:mi/.

I massmedierna har ofta just ordet tsunami använts. Vi rekommenderar dock i första hand det redan etablerade flodvåg. Mycket stora flodvågor, som de i Sydostasien nyligen, kan kallas jätteflodvåg.

Observera att flodvåg är bildat till flod i den allmänna betydelsen 'större strömmande vätskemängd' som i syndaflod, vårflod och inte till flod i betydelsen 'vattendrag större än bäckar och åar'.


2005 – tvåtusenfem eller tjugohundrafem?

Svenska språknämnden rekommenderar tjugohundratalet som benämning för århundradet 2000–2099 och tvåtusentalet för årtusendet 2000–2999. På så sätt får man skilda entydiga benämningar för dessa perioder. Att skilja på århundrade och årtusende är viktigt inte enbart för en snäv krets av arkeologer, geologer och historiker. Hur skall man annars förstå ett påstående som att jordens lager av kol kan komma att räcka halva tvåtusentalet? Räcker det till år 2050 eller 2500? Det är en skillnad på 450 år.

Uttrycket tjugohundra är inte konstigare eller mer ologiskt än exempelvis elvahundra och nittonhundra. Bland historiker, arkeologer, konstvetare och språkvetare är det för övrigt helt naturligt att kalla århundradet mellan niohundratalet och elvahundratalet för tiohundratalet. Det viktiga är alltså distinktionen mellan innevarande århundrande respektive årtusende. Men i linje med denna distinktion är det också lämpligt och logiskt att de olika årtalen under tjugohundratalet får benämningar som utgår från ordet tjugohundra, alltså tjugohundra, tjugohundraett, tjugohundrafem, precis som man säger nittonhundra, nittonhundraett, nittonhundrafem.




Hur informerar man om sin domänadress med å, ä, ö?

Numer kan man som bekant ha Internetadresser med andra tecken än a–z, s.k. IDN-adresser, t.ex. se-adresser med å, ä, ö, é och ü. Skaffar man en sådan adress bör man åtminstone under de närmaste åren också ha kvar sin gamla a–z-adress. Alla webbläsare klarar nämligen inte av att läsa IDN-adresser, och utländska besökare saknar förstås ofta å, ä och ö på sina tangentbord. Man kan då lämpligen ha den gamla adressen som huvudkonto och låta IDN-adressen peka på den.

En viss spridning tycks det ha fått att låta IDN-adressen gå till de svenskspråkiga webbsidorna på ens webbplats, medan a–z-adressen går direkt till dess engelskspråkiga sidor (när man har sådana). Många Internetanvändare kommer dock fortsätta att automatiskt använda a–z-adresser när de besöker en webbplats, och då kan det vara förvirrande med den strukturen. Det är alltså bättre att låta de båda adresserna gå till samma sidor.


Hur informerar man då om sina adresser på visitkort, brevpapper etc.? Det räcker ofta med bara IDN-adressen, framför allt till svenska kontakter: "Du når oss på www.språknämnden.se." Svenska användare vet i regel att det går bra att slopa diakriterna, och utlänningar ser ofta inte ens diakriterna utan läser å och ä som ett a. Känner man sig osäker och har utrymmet, bör man i kontaktinformation o.l. informera om båda sina adresser:
"Du når oss på www.spraknamnden.se eller www.språknämnden.se." Vill man i t.ex. annonser smidigt och kort visa att båda adressformerna går bra, kan man sätta diakriterna (ringen över å, prickarna över ä, ö och ü, accenten över é) i annan färg eller gråton än "grundbokstäverna" (a, o, u och e).

Det finns nu förvisso insticksprogram för IDN i Outlook och Outlook Express, men de nya domänerna fungerar än så länge bristfälligt i e-posttrafiken. Där bör man tills vidare bara ange den traditionella a–z-adressen: info@spraknamnden.se. När e-postprogrammen börjar kunna hantera de nya domänerna bättre, kan man också ge IDN-adressen: info@språknämnden.se.





God styckesindelning

En text blir betydligt mer lättläst om styckeindelningen är tydlig. Ett bra sätt att få ordning på styckeindelningen är att försöka sammanfatta varje stycke till en enkel kärnmening, ett enda påstående. Går det inte, måste man fundera på om styckeindelningen kanske ska göras på annat sätt. Går det däremot bra, kan ofta den sammanfattande meningen inleda det aktuella stycket.

Kom också ihåg att markera varje nytt stycke med indrag eller med blankrad. Men de två markeringssätten kan också kombineras. Då använder man blankrad för att markera att ett nytt större avsnitt börjar och indrag för att markera de enskilda styckena inom det större textavsnittet.

Ibland ser man stycken som varken har blankrad eller indrag. Nytt stycke markeras då i stället genom tomt radslut efter den sista meningen i stycket. Det brukar kallas hybridstycke. Det är en mycket otydlig och därför olämplig typ av styckemarkering. Går den sista meningen (nästan) ända ut till högermarginalen, går det ju inte att urskilja någon styckesgräns över huvud taget.



Knappt och nästan

Adverbet knappt betyder ungefär 'bara, endast, enbart' och anger normalt att något är mindre än väntat, i minsta laget, inte fullt så mycket. Nästan står tvärtom för 'nära, nästintill' och betonar att något är större än väntat. Samma innebörd har närmare. Det är alltså skillnad på ”Vi fick knappt en miljon kronor” (mindre än väntat) och ”Vi fick nästan en miljon kronor” (mer än väntat). I dag är det mycket vanligt att knappt felanvänds med innebörden 'nästan, nära, inte långt ifrån': ”Hon blev knappt 99 år.” ”Knappt 700 000 personer kom till konserten.” ”Knappt 100 avlidna personer har hittills grävts fram i lavinolyckan”. En sådan felanvändning kan leda till feltolkningar och negativa reaktioner.

Valet mellan knappt och nästan speglar alltså ofta den personliga inställningen till sakinnehållet. Men ibland har man förstås en mer neutral inställning. Även då kan knappt och nästan användas: ”pojken är knappt fyra år gammal”, ”flickan är drygt femton år gammal”. Här är innebörden helt neutral, 'något mindre än' respektive 'något mer än'. Men det gäller att se upp – även om skribenten använder orden neutralt kan det finnas risk för att läsaren läser in en personlig inställning i ordvalet. Använd alltså bara knappt och nästan neutralt när det inte föreligger någon risk för feltolkningar.



PlusGiro eller plusgiro?

Postgirot ägs nu av Nordea och inte av Posten, och har därför bytt namn till PlusGirot. I övrigt är allt identiskt med det gamla, d.v.s. kontonumren är desamma och betalningssystemet fungerar precis som förut. Det innebär att den nya benämningen i allt väsentligt måste kunna behandlas språkligt på samma sätt som den gamla.

PlusGirot (och PLUSGIROT) är Nordeas logotypskrivningar. I andra sammanhang skriver man Plusgirot om namnet på företaget. Om betalningsformen respektive kontotypen är den gemena formen plusgiro rimligast – i analogi med postgiro. Gemen skrivning är det normala för sådant som allmänheten uppfattar som en typ av något snarare än ett egennamn. Förkortningen pg, som ju kommer fortsätta att användas, förstärker detta. Skriv alltså: "betala via plusgiro eller bankgiro", "betala till plusgiro 123 45-6".




Överklagan eller överklagande?

Den officiella termen är överklagande. Den används, för att citera Nationalencyklopedin, som en ”sammanfattande benämning inom juridiken på det förfarande varigenom en part eller annan berörd kan få en dom eller ett beslut omprövat i högre instans”. Ordet överklagan, som man träffar på relativt ofta, är en tämligen ny skapelse och används med samma betydelse som överklagande. Överklagan är förvisso kortare, men måste ändå ses som ett onödigt nytillskott. Framför allt har det en begränsning i att pluralform saknas, något som gäller alla substantiv som slutar på den obetonade ändelsen -an (anmälan, begäran, början). Överklagande går dock bra att böja i plural: flera överklaganden.



Rep, kilar, karbiner, m.m. eller Rep, kilar, karbiner m.m.?

Uppräkningar avslutas som bekant ofta med uttryck som står för 'ytterligare saker': m.m. (med mera), o.s.v. (och så vidare), etc. (etcetera), m.fl. (med flera). I framför allt engelska är det vanligt att man sätter komma framför ett sådant avslutande uttryck: "ropes, nuts, carabiners, etc.". Så gör man dock inte i svenskan. Skriv alltså utan komma: "rep, slingor, karbiner m.m.".





Neapel eller Napoli?

Vad en ort i utlandet kallas på svenska handlar mest om tradition och historia. Namnet på Portugals huvudstad har ju t.ex. haft formen Lissabon (som egentligen är tyskt) i hundratals år, och detsamma gäller den italienska staden Neapel. Många av de större orterna i Europa har av tradition svenska namnformer som stavnings- och uttalsmässigt avviker från de former som används i det språk som talas där orten är belägen. Andra exempel på sådana namn är Bryssel (franska Bruxelles, nederländska Brussel), Köpenhamn (danska København), Prag (tjeckiska Praha) och Rom (italienska Roma). De flesta sådana namn har svenskan importerat från något annat språk, ofta tyskan. Ibland är det bara det svenska uttalet som är formmässigt avvikande, så t.ex. i Barcelona, London, Paris.

I fråga om namn på nya eller tidigare mer eller mindre okända objekt, blir det allt oftare så att man försöker behålla den genuina namnformen, d.v.s. det namn som används där objektet är beläget. Hade vi blivit bekanta med staden Lissabon först i våra dagar, hade vi troligen börjat använda den portugisiska namnformen Lisboa i stället. Nya geografiska namn på svenska kartor har i dag namnformer som ligger mycket nära ursprungslandets skrift- eller uttalsform, så t.ex. i . På svenska kartor har t.ex. också svenska namnformer på fjäll i sametrakter i dag ofta ersatts av samiska former: Kebnekise skrivs t.ex. numer ofta Giebnegáisi.

Det händer vidare att vi tar över det genuina namnet, så att en ort får ett nytt svenskt namn, på grund av ändrade politiska förhållanden. Exempel på detta är namnen Gdansk (som förr hette Danzig), Nice (förr Nizza) och Tallinn (förr Reval).



Kompabilitet eller kompatibilitet?

Det heter kompatibilitet. Ordet är ett substantiv som är bildat till adjektivet kompatibel. Jämför t.ex. flexibelflexibilitet, komfortabelkomfortabilitet, notabelnotabilitet, respektabelrespektabilitet, reversibelreversibilitet.

Den felaktiga formen kompabilitet är intressant nog mycket vanlig i bruket. En form som kompabilitet förutsätter dock ett adjektiv kompabel, och något sådant existerar inte.



Bestämd form av kontinuum?

Ordet kontinuum betyder ungefär 'obruten följd', 'sammanhängande mängd av ett oändligt antal element'. Det brukar anges som oböjligt i ordböckerna. Har man ändå behov av att böja det i bestämd form, bör det heta kontinuet (jfr museummuseet).



Vad blir post doc på svenska?

Post doc används på engelska som en benämning på disputerade forskare, av post 'efter' och doc 'doktor, doktorerad'. På svenska bör man i stället skriva postdoktors- eller möjligen postdoktoral: postdoktorsstipendium (postdoktoralt stipendium), postdoktorstjänst (postdoktoral tjänst), postdoktorsforskare (postdoktoral forskare) etc. Man kan förstås även använda omskrivningar som disputerad forskare o.l.


En eller ett klimax?

Ordböckerna är entydiga på den här punkten: klimax har n-genus. Det skulle alltså med ledning av ordböckerna heta t.ex. "nå sin klimax". I det faktiska språkbruket är dock t-genus klart vanligare än n-genus för ord som klimax, antiklimax och västgötaklimax. Det är naturligtvis inte självklart att ett sådant förhållande omedelbart skall avspeglas i ordböckerna, men när de två böjningsmönstren ställs mot varandra, kan man ändå tycka att t-böjningen har vissa företräden i och med att den leder till något hanterligare former, speciellt i plural. Jämför ett klimax, klimaxet, (flera) klimax, (de där) klimaxen med en klimax, klimaxen, (flera) klimaxar, (de där) klimaxarna. Det skall dock här sägas att ordet klimax är vanligast i sin grundform, d.v.s. obestämd form singular, och detta kan nog vara orsaken till att bruket vacklar.



Innan dess eller före dess?

Det helt etablerade uttryckssättet är innan dess. Detta är ett bruk av innan som preposition som aldrig ifrågasatts, inte ens av dem som envist menar att det måste heta "före sommaren" och inte "innan sommaren". Bruket av innan dess är mycket gammalt; innan användes nämligen som tidspreposition redan i fornsvenskan. Efter att
det under lång tid snarast betraktats som subjunktion, ses det i dag både som tidspreposition och subjunktion.




Dagsens sanning eller dagens sanning?

Numera heter det ofta dagens sanning, även om varianten dagsens sanning också förekommer. Uttrycket används för att ange att något är fullständigt sant eller ingenting annat än sanningen.

Dagsens är en äldre form av genitiv i bestämd form av dag. I fornsvenskan böjdes både stammen av substantivet och ändelsen i genitiv. Det blev då dagsens. Och av fisker, 'fisk', och skip, 'skepp', blev det fisksins, 'fiskens', respektive skipsins, 'skeppets'. Det berodde på att den bestämda slutartikeln från början var ett självständigt ord (ett pronomen med egen böjning), som följde efter det substantiv det bestämde. Så småningom kom detta ord att fogas ihop med substantivet till ett enda ord, och då läggs ändelsen bara till på slutet, dagen-s.





Kilo eller kilogram?

Kilo betyder bara '1000', så precis som man preciserar längd med meter (kilometer), är det förstås logiskt att precisera vikt med gram (kilogram). I tekniskt fackspråk och mer formell sakprosa skriver man med fördel kilogram eller förkortningen kg om det är betydelsen '1 000 gram' som avses. I andra sammanhang skriver man i regel bara kilo, ett ord som vuxit fram som en kortform (ellips) för kilogram. Denna användning av kilo är känd i svensk text sedan 1855, och den förekommer även i andra språk.


I svenskt allmänspråk heter det för övrigt ett hekto och ett kilo. Däremot kan man i vissa dialekter säga både en hekto och en kilo.


Läsa, skriva, räkna m.m. eller läsa, skriva och räkna m.m.?

I normalfallet, när m.m. avser själva uppräkningen (dvs. att det finns fler outtalade saker som skulle kunna räknas upp), har man inget och. Man skriver alltså: "I skolan brukar vi läsa, skriva, räkna m.m."

I vissa fall kan uppräkningen bestå av relativt heterogena saker, och då kan ett m.m. i princip referera till bara en av de uppräknade sakerna. I exemplet "i ryggsäcken har jag matsäck, extraskor och pennor m.m." refererar m.m. troligen bara till pennor – d.v.s. där finns även skrivmateriel som suddgummi, linjal och papper. Vill man använda m.m. så, blir det tydligare om det inte läggs sist i meningen, för då tror läsaren lätt att det refererar till hela uppräkningen. Skriv alltså hellre: "I ryggsäcken har jag matsäck, pennor m.m. och/samt extraskor."



1,5 miljon eller 1,5 miljoner?

Efter bråktal är oftast singularform av substantivet att föredra, men även plural kan användas efter bråktal som är större än 2:

1/2 timme
3/4 timme
1 1/2 timme
2 1/2 timme (eller timmar)
4 3/4 timme (eller timmar).

Detsamma gäller tal som skrivs med bokstäver:

en halv miljon
två och en halv miljon (eller miljoner).

Efter decimaltal används plural. Om siffran efter decimalkommat är 1, är det i allmänhet naturligast att ha singularböjning, men även plural kan användas:

0 sekunder
0,1 sekund (eller sekunder)
0,2 sekunder
1,0 sekunder
1,1 sekund (eller sekunder)
1,2 sekunder
2,1 sekund (eller sekunder)
2,21 sekunder
2,5 sekunder
.




Asymmetrisk eller osymmetrisk?

Symmetrisk betyder 'som (teoretiskt) kan delas så att den ena halvan blir den andra halvans spegelbild'. Man kan ha ett symmetriskt ansikte, och något kan ha ett symmetriskt mönster. Det kommer av grek. symmetria, till sym- 'sam-' och metron 'mått'. Den traditionella negerande formen av detta ord är asymmetrisk, med negerande grekiskt a. Det betyder 'som inte är symmetrisk' eller något vidare 'som har oregelbunden/ojämn fördelning av ingående delar', vilket kan uppfattas som oskönt.

Nu för tiden förekommer även osymmetrisk, med det mer allmänna negerande prefixet o. De båda orden har samma innebörd. Asymmetrisk är dock fortfarande många gånger vanligare i språkbruket (liksom asymmetri kontra osymmetri), och det är den formen vi rekommenderar att man i första hand använder.



På grund av eller tack vare?

Man använder i princip tack vare för skäl som ger uttalat positiva resultat. Det ska finnas någon eller något att tacka! "Tack vare dina insatser lyckades vi." På grund av används när skälet ger neutrala eller negativa effekter: "På grund av din försumlighet förlorade vi pengarna."

Samma sak gäller förtjänst respektive fel: "det är din förtjänst att vi lyckades", "det är ditt fel att vi misslyckades".



Skruvkork eller skruvkapsyl?

Många storsäljande viner hos Systembolaget är försedda med ett skruvbart metallhölje. Denna förslutning finns inte längre bara på enklare viner som Vino Tinto, utan blir i dag vanligare även för dyrare, mer exklusiva viner. Men vad kallas detta metallhölje, skruvkapsyl eller skruvkork?

Det finns inte något helt fast språkbruk på området. Men vad som vanligen läggs i orden kork och kapsyl framgår av ordböckerna. Där står att kapsyl betyder 'litet lufttätt lock som täcker öppningen på en flaska, vanligen av metall': skruvkapsyl, plastkapsyl etc. (där skruvkapsyl skiljer sig från andra kapsyler genom den gängade skruvfunktionen). Kapsyl har vi hämtat från franskans capsule 'kapsel; kapsyl', som i sin tur kommer av latinets capsula med samma innebörd.

Kork är primärt en flaskpropp av materialet kork (bark från korkek), och denna betydelse har ordet haft sedan fornsvenskan, inlånat från spanskans corcho med samma betydelse, av latinets cortex, 'bark'. I dag används det även utvidgat om andra material, som plastkork, och ibland ännu mer utvidgat om andra förslutningstyper, t.ex. kapsyl. Kork är med andra ord det mer övergripande uttrycket i allmänspråket. Det betyder att man skulle kunna använda både skruvkork och skruvkapsyl om den förslutningstyp som åsyftas.

För skruvkork talar att det är klart vanligare i allmänspråket, för skruvkapsyl talar att det utvidgade skruvkork är något oegentligt. Vi skulle helst se att man i första hand reserverar kork för flaskproppar av typen vinkork. Den uppfattningen förstärks av att folk – trots att de i gemen säger skruvkork – enligt våra observationer ofta störs av det tvetydiga i ledet kork och tvekar inför ordet. Använd alltså gärna skruvkapsyl för skruvbara metallhöljen.



Ruccola eller rucola?

Det bör stavas rucola, vilket också är en vanlig skrivning i italienskan (jämte rughetta), det språk vi hämtat ordet från. Det kommer i sin tur från den latinska beteckningen för den kanske vanligaste varieteten av rucola, Eruca sativa. Uttalet är /'ru: kåla/. Observera att det faktiskt finns ett svenskt namn för denna växt: senapskål. Använd gärna det!



Vad kalla en smartphone?

Mobiltelefoner kan i dag ha en mängd tilläggsfunktioner: kamera, mp3-spelare, radio, datorfunktioner (e-post, webbläsare etc.). Tillverkarna kallar dessa varianter för sådant som smarttelefon, kameramobil och musikmobil. Men det är i första hand övergående, oprecisa marknadsföringstermer. I takt med att sådana funktioner integreras i alla mobiltelefoner blir uttrycken lite poänglösa. Så länge huvudfunktionen är mobiltelefon, finns det i princip ingen anledning att kalla telefonen något annat. Vill man ändå framhäva en viss funktion, kan den som vill förstås använda beskrivande benämningar som kameramobil etc. Men då fungerar uttrycken just som beskrivande benämningar, inte som officiella termer för en viss typ av mobiltelefon.

För smartphone, d.v.s. en mobiltelefon som vidareutvecklats med datorfunktioner så att den gränsar till handdator, är valet av benämning inte lika självklart. Vill man använda en benämning som pekar på att det lika mycket rör sig om en handdator som en mobiltelefon, kan man då använda datormobil. Det rätt vanliga uttrycket smarttelefon är för oprecist. Även "vanliga” mobiltelefoner kan ju lika gärna kallas smarta, eftersom de numera är späckade med finesser (vid sidan av egentliga datorfunktioner). Vissa handdatorer har i dag för övrigt försetts med telefonifunktioner, så det är tänkbart att de två begreppen datormobil och handdator så småningom sammanfaller.



80-talet eller -80-talet?

Man använder ibland bindestreck för utelämnade siffror, framför allt i tal för århundraden:

"På 1930- och -40-talen." "Goda tyska vinårgångar var 1983, -85 och -89."

Bindestrecket används här för att markera att en orddel som är gemensam för flera ord (19) är utsatt i endast det ena ledet (1930 resp. 1983). När ett tal (eller en sammansättning med ett tal) står ensamt brukar man normalt inte ha bindestreck:

"En 64:a." "På 90-talet."




Använd fasta mellanslag!

Många fasta uttryck innehåller mellanslag (även kallat blanksteg eller mellanrum): bl a, tel. 118 118, Kungsgatan 10 A etc. I regel bör sådana uttryck hållas ihop och inte delas på två rader. Det åstadkommer man genom att ersätta det vanliga mellanslaget med ett så kallat fast mellanslag. I många program använder man då skift- + control- + mellanslagstangenten på pc och alt- + mellanslagstangenten på Mac. I MS Word kan det även infogas från infoga/symbol-menyn.

Några fall där man bör använda fasta mellanslag följer nedan. Undantag kan göras (dock inte vid förkortningar och tal) när utrymmet är mycket begränsat, t.ex. vid smala spalter. Även namn med flera led (Ann-Sofi, Carl XVI Gustaf, Nils Nilsson, Dagens Nyheter) bör idealiskt hållas ihop, men i praktiken medger utrymmet ofta inte det.

Vid avbrytningsförkortningar om man använder mellanslag i stället för punkter: bl a, fr o m, t ex etc.

Datum och tidsangivelser: 24 maj, 15 september 2006, 12/1 1998, kl. 15

Stora tal: 3 400, 123 456, 1 089 210

Uttryck där bokstäver och siffror kombineras: klass 2 a, Lv 4, Kungsgatan 10 A, SVT 1




Flera boende eller boenden?

Som personbeteckning är ordet n-ord och böjs en boende, flera boende. När det står för 'bostad', är det ett t-ord men böjs inte så ofta i plural. Det förekommer dock: ett boende, flera boenden.




Hur översätter man whistle blower till svenska?

Whistle blower benämns ofta en anställd som för medier eller myndigheter avslöjar oegentligheter hos det egna företaget. Något svenskt uttryck med exakt samma innebörd har inte etablerats. Direktöversättningarna visselblåsare och visselpipsblåsare förekommer, men vanligast är att man i stället för personbeteckningar använder beskrivande formuleringar som "NN har läckt uppgifter om missförhållandena till pressen", "NN har anmält sitt företag till miljömyndigheten", "NN slog larm om fusket i det egna företaget". Har det hela ett mer speciellt perspektiv, används ibland andra uttryck (beroende på vilket perspektiv som är aktuellt): angivare, tipsare, förrädare, rapportör, anmälare, tjallare, avslöjare etc. Även i engelskan används för övrigt olika uttryck.

Avslöjare (starkare), tipsare (svagare) eller uppgiftslämnare (mer övergripande) fungerar i de flesta sammanhang. I synnerhet avslöjare är rätt spritt i bruket.


Fartyget M/S, m/s, MS, ms, M/F eller mf Visby?

M/S är en förkortning av engelskans motor ship, 'motorfartyg'. Både gemen form, m/s, och versal form, M/S, är accepterade och förekommer i förkortningsordböcker. I bruket är dock M/S betydligt vanligare. Skrivningen M/s är oriktig och bör undvikas. Av följande skäl är versal form, M/S, kanske naturligast:
• beteckningen förekommer i princip bara som inledning på båtnamn och liknande, och förekommer därför rätt ofta i början av mening
• betraktar man den inledande förkortningen som en del av namnet, känns det naturligt att skriva det versalt eftersom egennamn ju skrivs med stor begynnelsebokstav
• även om det i praktiken knappast finns risk för sammanblandning, står m/s också för 'meter per sekund'
M/S är förvisso en etablerad förkortning i svenskan, men är ändå fortfarande i en viktig mening främmande, då den ju står för ett engelskt uttryck (motor ship); i engelskan är den versala skrivningen helt dominerade.

Obs. också att snedstrecket egentligen är onödigt (och, får man säga, något osvenskt). Även här får man dock konstatera att skrivning med snedstreck är betydligt vanligare i bruket.

En nordisk och svensk variant, M/F, m/f resp. MF, mf (för motorfartyg), förekommer numer också en hel del i bruket. Den är inte alls lika etablerad som M/S, men är förstås mycket bättre. Använd gärna den. På svensk grund är det naturligast att då behandla den som en vanlig avbrytningsförkortning: mf (eller mf. om man använder punkter i avbrytningsförkortningar).




Hur översätter man clearing house till svenska?

Clearing house är traditionellt benämningen på det organ hos en börs eller annan handelsplats till vilket köpare eller säljare kan rikta sina anspråk, t.ex. för att få betalt för eller leverans av det försålda. Clearing handlar alltså om kvittning av något mellan två parter, normalt av fordringar och motfordringar. De senaste åren har clearing house dock även börjat användas med innebörden 'samarbetskontor', 'samarbetsorgan', 'samordningscentral', 'samordningskontor' och liknande, både i engelskan och svenskan. Uttrycket förekommer inte i några ordböcker, inte heller i engelska (med något enstaka undantag: 'an agency which collects and distributes information'). Det kan vara lite svårt att förstå hur denna nya utvidgade innebörd uppstått, men fokus i den nya användningen har uppenbart flyttats till aspekterna 'samlingsplats', 'mellanhand' och 'utbyte (av information)'.

Uttrycket tycks i dag kunna stå för nästan vad som helst, så man bör anstränga sig för att hitta ett mer precist svenskt uttryck för den aktuella innebörden. Clearing house är ett mycket vagt och ogenomskinligt uttryck att använda – redan i engelskan. På svenska kan man t.ex. använda någon av innebördsförklaringarna ovan. Andra förekommande översättningar är, beroende på sammanhang, (nationell) kontaktpunkt och användarforum.




Ex-kille, exkille eller x-kille?

Ex är en latinsk preposition som bl.a. betyder 'från, efter'. Ex consule kan i latinet uttydas som 'efter det att ngn varit konsul'. Detta bruk har övertagits i moderna språk med innebörden 'före detta': exmästare, expartner, exkung etc. Sammansättningar med ex bör i första hand skrivas ihop som ett ord, utan bindestreck.

Ex används numera också som ett självständigt substantiv: mitt ex. Den användningen har än så länge en vardaglig karaktär. Ibland ser man ex förkortat till ett ensamt x: mitt x, min x-tjej, men den användningen avråder vi från.

Uppfattar man ord som extjej och exman som vardagliga, går det förstås lika bra att använda före detta: min före detta tjej, min f.d. man etc.




Hej då eller hejdå?

Den enda form som förekommer i ordböcker och liknande är frasen hej då. Det är också den form vi rekommenderar. Hopskrivning i ett ord (hejdå) är dock mycket vanligt i bruket, vilket tyder på att alltfler ser det som ett fast, odelbart uttryck (jfr god dag, som i dag skrivs ihop till goddag). Det är inte omöjligt att det skrivsättet på sikt blir accepterat även i ordböckerna. Än så länge får hejdå dock betraktas som en vardaglig form.



Integrerad, integrativ, alternativ eller komplementär medicin?

Den medicin – och sjukvård – som avses med ovanstående benämningar är sådana mediciner och behandlingsmetoder som normalt inte används i den traditionella sjukvården men som används av allt fler specialister utanför de stora sjukhusen. Det vanligaste uttrycket för detta är alternativ medicin, som betonar att det rör sig om ett alternativ till det normala, men som ibland även ges innebörden 'flummig', 'ovetenskaplig'. Komplementär medicin, som också är relativt vanligt, uttrycker att det handlar om ett komplement till det traditionella. Det uppfattas ofta som ett mer neutralt och lite tekniskt ordval.

Med integrerad medicin och integrativ medicin menas primärt att man i sin verksamhet integrerar alternativa metoder till den traditionella sjukvården, men uttrycken används i regel synonymt med alternativ medicin. Integrerad medicin och integrativ medicin bör undvikas, inte minst för att de är svårbegripliga. Av språkliga skäl bör i synnerhet integrativ undvikas: Integrerad innebär att någon integrerar något, t.ex. att läkare integrerar nya metoder i sin verksamhet. Integrativ betyder att något syftar till integration; det är en egenskap hos det som ordet står i bestämning till. En integrativ invandringspolitik syftar t.ex. till att invandrare ska integreras i sitt nya hemland på bästa sätt.


Signatur, namnteckning eller underskrift?

Dessa ord är starkt överlappande men inte synonyma. Namnteckning refererar till själva det för hand skrivna namnet, skrivet på ett för namnbäraren typiskt sätt. Namnteckningen ska kunna användas för identifiering, t.ex. i jämförelse med en motsvarande namnteckning på en identitetshandling.

Signatur kommer av lat. signatura 'märkning (av får)', av signare '(ut)märka', '(in)rista'). Det har två huvudbetydelser:

1. En namnförkortning, ofta i form av namninitialer, som används då man visar att man godkänner varje sida i ett dokument eller en ändring i en viss text, eller en namnförkortning som används av upphovsmannen till ett konstverk eller en text.

2. Ett beskrivande epitet som används i stället för det egentliga namnet, som Undrande, Ensam tjej eller Kär 08:a. (Eftersom syftet inte primärt är att dölja någons identitet, ska detta skiljas från en pseudonym.)

Signatur används ofta synonymt med namnteckning under inverkan från engelskan, där signature är det normala ordet för 'namnteckning'. I svenskan anger dock namnteckning i högre grad att personens fulla namn ska återges. Vill man att den som skriver under något ska skriva ut hela sitt namn, är namnteckning därför att föredra som anvisning.

En underskrift är en namnteckning som skrivs längst ner på en viss typ av dokument. Underskriften intygar äktheten hos uppgifter i dokumentet eller visar vem som skrivit texten i dokumentet.




Rivieran eller rivieran?

Riviera är ett substantiv som egentligen betyder 'strand'. När ordet står ensamt i bestämd form, Rivieran, används det normalt som ett egennamn för den sammanhängande italienska och franska rivieran, i synnerhet då den franska. Skriver man ut bestämningen franska (eller italienska) får ordet genast substantivisk karaktär och ska då skrivas med liten bokstav. När det i andra sammanhang används överfört eller substantiviskt för 'strandsträcka' används alltid liten bokstav: "den bulgariska rivieran" etc.

I bruket är det mycket vanligt med både franska Rivieran, Franska Rivieran och Franska rivieran. Vill man prompt se hela uttrycket som ett egennamn, är det den sista varianten (Franska rivieran) som är lämpligast.



K.G., K. G., KG eller K G Hammar?

Man behandlar namninitialer i princip som avbrytningsförkortningar, d.v.s. man skriver antingen K.G. Hammar, J.R.R. Tolkien etc. (om man använder punkter) eller K G Hammar, J R R Tolkien (om man använder mellanslag i stället för punkter).



Bortovarande eller bortavarande?

Bortovarande och bortavarande, liksom de ännu frekventare bortovaro och bortavaro, är ungefär lika vanliga i språkbruket. De är helt likställda, även i SAOL. Mycket talar väl för att de lite ålderdomliga bortovaro, bortovarande kommer att förlora mark till bortavaro, bortavarande. Vi har i dag några sammansättningar med borta-: bortaseger, bortamatch m.fl., men knappast några levande med borto-.

I ett och samma dokument bör man konsekvent hålla sig till en form.



Portera eller flytta?

Så kallad nummerportabilitet infördes i Sverige i det fasta nätet 1999 och i mobilnäten 2001. Det innebär möjlighet att flytta över sitt telefonnummer till en annan operatör. När det görs kallas det portering, och operatörerna porterar ut (överlämnar mobilnumret till annan operatör) och porterar in (får mobilnumret från annan operatör). Eftersom portera bara betyder
'flytta, överföra', borde det alltid preciseras till nummerportering, operatörsportering etc.

Men självklart bör man snarast använda begripligare uttryck som flytta nummer till/från, nummerflytt(ning) etc. Operatörerna tvingas i sina kundtexter ändå förklara detta svåra ord med just sådana förklaringar.
Ofta refererar man dessutom snarast till kundperspektivet att behålla sitt nummer, och där blir portera språkligt konstigt. Då är behålla nummer, nummerbevarande etc. bättre.


Lösesumma eller lösensumma?

Löse(n)summa avser en avgift som betalas för att lösa någon från en fångenskap eller för att något som stulits skall återlämnas till ägaren. Både lösesumma och lösensumma måste ses som korrekta, och båda borde tas upp i ordlistor och ordböcker.

Lösesumma är bildat till verbet lösa, med e som fogeelement i sammansättningen (jfr låna – lånebok m.fl.). Lösensumma har som förled det gamla substantivet lösen, som fanns redan i fornsvenskan. Det är ett s.k. verbalabstrakt, en avledning av verbet lösa. Varken lösesumma eller lösensumma är något nytt ord i svenskan. Lösesumma är belagt 1765, lösensumma 1911.





Emotikon, smilis eller humörsymbol?

På engelska används smiley för :-) och liknande känslomarkörer. Emoticon är en mer övergripande, formell benämning för olika typer av figurer. Som vardaglig benämning fungerar i de flesta sammanhang smilis väl på svenska. Som övergripande benämning kan humörsymbol (eller möjligen humörfigur) användas. Den vanliga försvenskningen emotikon är lite svårbegriplig och därför mindre bra. Någon ytterligare övergripande benämning för andra typer av symboler (diskussionsforumssymboler som tummen upp och liknande) finns inte. I de fallen får man försöka precisera sig.



Det var ljusår sedan: Kan ljusår användas som tidsenhet?

Ljusår är en längdenhet som betecknar den sträcka en ljusstråle tillryggalägger på ett år. Ljusets hastighet brukar sättas till i runda tal 300 000 000 meter per sekund, och på ett år hinner ljusvågrörelsen färdas närmare 9 461 miljarder kilometer. Beteckningen ljusår har använts i sin ursprungliga betydelse sedan 1800-talets slut. Liknande beteckningar förekommer även i andra språk, t.ex. finskans valovuosi, engelskans light-year och spanskans año luz.

Ljusår kan även användas i överförd betydelse om en mycket lång sträcka eller ett mycket stort avstånd: ”I dag står parterna ljusår från varandra.” Den överförda betydelsen har sedan glidit ytterligare och fått en bibetydelse av 'som vida överträffar något': ”Han själv tecknade tusentals bilder i tusch på rispapper och utvecklade så en vacker och elegant animation som låg ljusår framför de samtida filmerna.”

Eftersom efterleden i ljusår är ordet år, som i sig är en tidsenhet, ligger det nära till hands att ljusår får den överförda betydelsen 'en mycket lång tid'. Exempel på detta bruk är inte svåra att finna: ”Det känns som ljusår till nästa sommar när jag ska gå till stranden och bada.” I engelska ordböcker är det huvudsakligen denna tidsbetydelse hos light-year som tas upp när bruket av uttrycket i överförd betydelse redovisas.

Att ljusår används som ett uttryck för stora avstånd i överförd mening är fullt acceptabelt. Däremot bör man vara något försiktig med att använda ljusår i en tidsbetydelse, eftersom den bilden inte är förenlig med den ursprungliga fysiska eller astronomiska innebörden hos ordet. Den användningen hör endast hemma i vardagligt språkbruk.




Obs., Obs.!, Obs! och OBS!

Ordet observera kommer av lat. observare, 'ge akt på'. Obs. är en avbrytningsförkortning, och använder man punkter vid andra avbrytningsförkortningar (t.ex., bl.a.), gör man det också vid denna förkortning. Det gäller även om ordet följs av kolon (mindre vanligt) eller utropstecken: Obs.:, Obs.! Sådana varianter förekommer mest i kortare, fristående texter, inte i löptext, och då kan man förstås välja att skriva utan punkt: Obs!

Ett obs. utan utropstecken är lite svagare, ett med utropstecken är starkare, och ett OBS! med stora bokstäver är extra starkt. Det tar man bara till när det är motiverat med starka varningar och liknande: "OBS! SVAG IS!"

Det är framför allt obs. utan utropstecken som används i löptexter. Det är då normalt en del av efterföljande sats: "Obs. ny portkod", "Obs. att vi skaffat ny portkod". När det står med utropstecken eller kolon utgör det en egen sats och ska alltså följas av ny mening med stor bokstav: "Obs! Släng gamla batterier här.", "Obs: Släng gamla batterier här."

Andra betydelser av observera ska förstås inte förkortas: "han observerar en fågel", "hon observerade ett skramlande ljud utanför huset".





Svenskt ord för hate speech?

Utttrycket hate speech har använts flitigt i medierna i samband med åtalet mot pastorn Åke Green, som till sin församling uttryckt sig nedsättande om homosexuella. Hate speech är uttryckssätt i tal eller skrift som sprider, förespråkar, uppmuntrar eller rättfärdigar hat grundat på intolerans gentemot en folkgrupp (eller någon som tillhör denna grupp). Obs. att det alltså inte är fråga om speech i betydelsen tal, 'muntligt framträdande inför lyssnande grupp'.

Vill man fokusera på själva åsikterna, fungerar hatpropaganda väl som översättning av hate speech. Man kan förstås även tänka sig mer beskrivande uttryck som spridning av hatåsikter eller bara hatspridning. På svenska utgår man dock i regel snarast från handlingarna (s.k. hatbrott) och talar om hets mot folkgrupp eller, vilket ofta räcker, bara om hets och verbet hetsa: "han har åtalats för hets mot folkgrupp", "han har hetsat mot homosexuella".

En mer övergripande benämning för hatuttalanden kan hatspråk vara. Och vill man ha ett ord just för sådana offentliga, muntliga uttlanden som Åke Greens, kan hattal fungera.




Svenska ord för headset och handsfree?

Headset kallas en fristående kombination av hörlur(ar) och mikrofon som kopplas till t.ex. en mobiltelefon för att man ska kunna tala och lyssna utan att hålla telefonen intill ansiktet. Något etablerat svenskt uttryck för detta finns dessvärre inte, även om huvudset, huvudlur och öronsnäcka är både rimliga och förekommande.

Svenska datatermgruppen (där Svenska språknämnden är medlemmar) försöker nu i stället lansera mikrofonlur. Det är framför allt genomskinligt, d.v.s. det är lätt att direkt förstå vad det betyder. Den som vill ha ett kortare uttryck kan använda kortformen miklur.

Ibland används i stället eng. handsfree, vilket syftar på funktionen snarare än utrustningen. På svenska kan man då använda frihandstillsats, frihandsutrustning eller möjligen handfritillsats, handfriutrustning (eller särskrivet handfri utrustning).
Sammansättningar som frihandstelefon bör man undvika – det är tillsatsen man kopplar till telefonen som gör att man kan prata utan att hålla i den. Telefonen i sig ändras inte till en annan typ av telefon.



Språkrådet, Box 20057, 104 60 Stockholm
Besöksadress: Bjurholmsgatan 12
tfn 08-442 42 00, fax 08-442 42 15
sprakradet(à)sprakradet.se, www.sprakradet.se
Språkrådgivning må–fre 9–12 tfn 08-442 42 10
sprakfragor(à)sprakradet.se

Sidan uppdaterad 2 januari 2006