Ledaren Språkvård 1/2006

Olle Josephson: Lagen

Det blir nog ändå en lag om svenska språket.

När riksdagen den 7 december beslutade om en samlad svensk språkpolitik, föll förslaget att lagstifta om svenskan som officiellt språk. En majoritet bland riksdagspartierna ville ha en lag, men misstag i kvittningen i den sena riksdagskvällen fick regeringens nej-linje att segra.

Sedan blev det debatt i tidningar, radio och tv. ”De språkpolitiska målen är välformulerade och säkerligen välmenta, men mål kan uppnås helt eller delvis – eller inte alls. Någon lag som garanterar svenska språkets ställning i landet har vi fortfarande inte”, sammanfattade Bo Ralph i sitt direktörstal i Svenska Akademien den 20 december.

Utbildningsminister Leif Pagrotsky tog så småningom intryck. I en intervju i Svenska Dagbladet den 1 februari förklarade han att han under våren ska sammankalla riksdagspartierna för att diskutera hur en språklag kan utformas. ”Jag har inga principiella problem med en lagstiftning” säger han i intervjun. Däremot menar han att det förslag riksdagen diskuterade i höstas hade stora lagtekniska brister.

Man kan alltså hoppas att det språkpolitiska bråket slutar på bästa sätt: först en livlig offentlig debatt som ökat förståelsen för språklagar, sedan en väl genomtänkt lag. Möjligen bör språklagen inte bara stadfästa svenskans ställning. Minoritetsspråklagarna kunde föras till samma lagtext. Och det språkpolitiska målet att alla svenskar ska ha rätt till sitt modersmål – vilket det än är – kan också behöva lagstöd.

Vilken betydelse har en allmän språklag? Man kan peka på två effekter. För det första röjer den allmänna språklagen mark för förordningar inom speciella områden, till exempel krav på säkerhetsföreskrifter och bruksanvisningar på svenska, rätt att skriva avtal på svenska eller krav på avhandlingssammanfattningar på svenska. Och den myndighet som fick för sig att ha webbplats enbart på engelska kunde ställas till svars.

För det andra är lagar normbildande. De uttrycker en grundläggande värdering, utan att alla medborgare därför alltid följer lagens bokstav. En språklag klarlägger den grundläggande värderingen att svenskan är det gemensamma språket i Sverige, vilket inte betyder att alla medborgare hela tiden talar svenska.

Men ska den normbildande effekten uppstå räcker det inte med lagar. Det behövs kunskaper, meningsutbyten och eftertanke. Låt oss därför fortsätta debatten!

Olle Josephson, sekretariatschef på Svenska språknämnden

Svenska språknämnden, Box 20057, 104 60 Stockholm
Besöksadress: Bjurholmsgatan 12
tfn 08-442 42 00, fax 08-442 42 15
Språkrådgivning må–fre 9–12, tfn 08-442 42 10
info@spraknamnden.se, www.spraknamnden.se

Sidan skapad 6 mars 2006 av webbredaktören