SPRÅKVÅRD 2/03
LEDARE

EU och mångspråkigheten

Vad innebär ett mångspråkigt Europa? Ja, avgörande är inte antalet arbetsspråk i EU. Det måste man komma ihåg när man i detta nummer läser Axel Mobergs debattartikel om EU-språk inför utvidgningen (s. 36).

Ingen ifrågasätter rådande ordning för EU:s snart tjugo officiella språk. Samtliga EU-förordningar ska finnas tillgängliga på samtliga språk, enskilda medborgare i ett EU-land ska kunna skriva till EU och få svar på sitt lands språk, och politiker i EU-parlamentet ska kunna tala sitt eget språk. Diskussionen gäller EU-byråkratins vardagsspråk. Utgångspunkterna är det lätt att vara överens om: en praktiskt genomförbar, inte alltför dyr lösning som inte diskriminerar någon medlemsstat. Men den svenska regeringens konkreta förslag är kanske inte till alla delar genomtänkt. Det land som vill ha tolkning till ett språk ska varje gång beställa och betala. Konsekvenserna av förslaget är inte utredda.

Det bör också sägas att ett enda arbetsspråk – läs engelska – är otänkbart. Dels vore det en faktisk diskriminering av stater vid sidan av Storbritannien, Irland, Tyskland, Norden och Benelux, där engelskkunskaperna är bäst. Dels bör EU:s karaktär av mellanstatlig samarbetsorganisation manifesteras också i val av åtminstone två arbetsspråk. En federal statsbildning som USA kan möjligen ha ett enda samlande arbetsspråk i byråkratin. I EU bör tjänstemännen i sitt dagliga språkval påminnas om att de ytterst har sitt uppdrag från olika stater.

Men att upprätthålla Europas mångspråkighet ställer helt andra krav. Nationell lagstiftning ska både ge alla tillgång till nationalspråk och tillgodose invandrar- och minoritetspråkstalares rättigheter. Skolan ska stimulera till studier av fler främmande språk än engelska. Språkteknologiska landvinningar ska utnyttjas till att utveckla språkstöds- och översättningsprogram som underlättar användning av mindre språk även i internationella sammanhang. Den parlamentariska utredningen Mål i mun (SOU 2002:27) kan faktiskt läsas som ett framsynt handlingsprogram för ett mångspråkigt Europa, ur svenskt perspektiv.

Mångspråkighet, både på europeisk och nationell nivå, beror alltså i stora stycken av nationell språkpolitik. I höst ska vi ha en svensk folkomröstning om en eventuell gemensam EU-valuta. Språk är inte pengar. Förhoppningsvis ska vi aldrig behöva rösta om ett gemensamt EU-språk.

Olle Josephson

Svenska språknämnden, Box 20057, 104 60 Stockholm
Besöksadress: Bjurholmsgatan 12
tfn 08-442 42 00, fax 08-442 42 15
Språkrådgivning må–fre 9–12, tfn 08-442 42 10
info@spraknamnden.se, www.spraknamnden.se

Sidan skapad 27 juni 2003 av webbredaktören