|
SPRÅKVÅRD
3/03 Språk och politik Förhållandet dialekter, språk och nationalstat är politisk dynamit. Det framgår tydligt av två artiklar i detta nummer. Göran Hallberg skriver om hur separatister och regionalister vill skapa ett skånskt språk av Skånes dialekter som argument för större oberoende gentemot övriga Sverige. I Leigh Oakes undersökning av gymnasisters språkattityder tolkas resultaten som att ökat intresse för svenskan inneburit negativ inställning till invandrarspråk. Artiklarna reser centrala frågor. Vad är ett språk, och vad är en dialekt i förhållande till ett givet språk? Det finns inget absolut svar. Språksociologiska förhållanden har stor betydelse, t.ex. om det finns ett standardiserat skriftspråk eller om språket används i officiella sammanhang. Inte minst viktigt är om språkbrukarna själva anser att de talar ett språk eller en dialekt. Man måste också värdera rent språkliga förhållanden: skillnader och likheter i grammatik och ordförråd mellan språkarterna, liksom graden av ömsesidig begriplighet. Vad är ett nationalspråk? Nationalencyklopedin beskriver nationalspråk som det språk som "i första hand förknippas med en nation", inte nödvändigtvis majoritetens modersmål eller förvaltningsspråk. Det kan finnas flera nationalspråk i ett land. Finland och Belgien har två, Schweiz fyra. Den parlamentariska utredningen Mål i mun (SOU 2002:27) valde termen huvudspråk för svenskan i Sverige eftersom den "betonar betydelsen av det svenska språket /…/ samtidigt som termen påminner om att det även finns andra språk att ta hänsyn till" (s. 469). Oavsett ordval är anspråken på ställning som nationalspråk eller huvudspråk mycket förpliktande. Alla medborgare har rätt att lära sig så mycket av ett nationalspråk att de kan göra sig gällande inom arbetsliv, utbildning och samhällsliv. Stora satsningar krävs på undervisning, översättning, språkforskning, ordböcker, datoriserade språkliga hjälpmedel och mycket annat. Kan flera språk finnas sida vid sida? Ja, är det enkla och självklara svaret. Men påfallande ofta dyker vanföreställningen upp att ett språk måste slå ut ett annat. I själva verket är det tvärtom: olika språk och dialekter understöder varandra. Mål
i mun lyckades formulera en vettig syn på hur språk -
och dialekter - kan samexistera i Sverige. Som ett av tre mål för
svensk språkpolitik föreslår utredningen "allas
rätt till språk: svenska, modersmål och främmande
språk". Så måste man tänka om inte sociala
och samhälleliga klyftor ska vidgas av språkklyftor. Olle
Josephson |
||
|
Svenska
språknämnden, Box 20057, 104 60 Stockholm Sidan skapad 20 oktober 2003 av webbredaktören
|
||