SPRÅKVÅRD 3/02
LEDARE

Språkpolitisk oskuld

Reaktionerna har varit försiktigt positiva på Mål i mun, förslaget till
handlingsprogram för svenska språket (SOU 2002:27). De flesta kommentatorer verkar dela den parlamentariska kommitténs grundsyn: Sverige ska vara mångspråkigt med svenska som gemensamt huvudspråk, möjligt att använda i alla sammanhang. Alla som bor i Sverige har rätt till sitt eget modersmål, till svenska och till främmande språk.

Viss rädsla för myndigheter och lagstiftning har dock visat sig. Den kombineras ofta med synpunkten att engelskan kommit för att stanna. ”Svenskarna sköter språkvården utmärkt på egen hand. Värnet av svenska behöver inte förstatligas via lagar och myndigheter. Dessutom finns det all anledning att välkomna och förstärka öppenheten för engelskan”, skrev t.ex. Expressens ledarskribent P.M. Nilsson.

Sådana invändningar skjuter bredvid målet. Det är en självklarhet att engelskan kommer att få större utrymme i det svenska samhället de närmaste årtiondena. Bara världsfrånvända romantiker skulle förneka engelskans betydelse. Men vägen till flerspråkigheten får inte vara en flykt från svenskan. Blir svenskan omöjlig att använda – parallellt med engelska – inom centrala verksamhetsområden får vi oundvikligen kunskapsförluster och språkklyftor som förstärker klassklyftor.

Lika självklart är att lagar inte avgör språkutvecklingen. Den styrs av människors dagliga språkanvändning. Därför kan lagstiftning behövas för att språkbrukarna över huvud taget ska få chansen att använda språket. Sådan lagstiftning finns redan för minoritetsspråken, och invandrarbarn har rätt till modersmålsundervisning. Motsvarande lagar för majoritetsspråket innebär inget ingrepp i individens frihet att tala det språk hon vill, på det sätt hon vill. Tvärtom.

Att språk skulle vara fredat för politik och lagstiftning är en illusion. Det visar om inte annat valrörelsedebatten om svenskkunskaper och medborgarskap. Och se på Europa! Inom EU pågår ständiga strider om officiella språk och arbetsspråk. Vidare har förhandlingarna om europeiskt gemenskapspatent alldeles kört fast i frågan om engelska, tyska och franska ska räcka som patenthandlingsspråk – Sverige har dessvärre intagit en avvisande linje till små nationalspråk. I detta nummer av Språkvård skriver också Martin Gellerstam om hur EU-bestämmelser kan leda till att vissa ord måste uteslutas ur svenska ordböcker. Vi rapporterar även om försök att bilda en europeisk, överstatlig språkpolitisk organisation (se avdelningen Noterat).

Språkpolitik är något ofrånkomligt. Låt oss diskutera den och utföra den, inte låtsas som den inte behövdes!

Olle Josephson

Svenska språknämnden, Box 20057, 104 60 Stockholm
Besöksadress: Bjurholmsgatan 12
tfn 08-442 42 00, fax 08-442 42 15
Språkrådgivning må–fre 9–12, tfn 08-442 42 10
info@spraknamnden.se, www.spraknamnden.se

Sidan uppdaterad 21 oktober 2002 av webbredaktören