Webb för alla
/ Startsida / Läsbarhet / Så här gör du

Skriv det viktigaste först
En grundprincip är att skriva det viktigaste först. Inled gärna med att ge en sammanfattning av innehållet på sidan. Då kan läsaren själv bedöma hur mycket av en text han eller hon vill läsa. En del personer har inte tid att läsa hela innehållet och andra orkar inte läsa koncentrerat mer än korta stunder.

Skriv inte för komprimerat
Ju mindre information det finns i en text, desto tristare och mindre motiverat blir det att läsa den. Utmaningen för skribenten är att kombinera enkelhet med ett korrekt och täckande budskap. Det ligger en risk i att man blandar ihop behovet av att skriva enkelt med att skriva kort. Alltför komprimerad information är svårläst.
Personer med lässvårigheter är därför varken betjänta av ett uttunnat innehåll eller av korta, komprimerade texter. Textens begriplighet och läsbarhet beror istället på samspelet mellan dess form och innehåll – mellan textens längd och dess informationstäthet.

Dela upp längre texter i stycken
Texter som ska läsas på bildskärm vinner på att indelas i relativt korta stycken. Försök att bara ha ett resonemang eller ämne per stycke. Frasanpassat radfall, det vill säga att man påbörjar en ny rad där det känns naturligt och alltid efter punkt, kan vara till hjälp om man är en mycket ovan läsare. Annars är frasanpassat radfall ingen fördel då det kan motarbeta ”flytet” i läsningen.

Använd berättande rubriker
Använd mellanrubriker och gör dem så informativa som möjligt. Läsaren får då en översiktlig bild av innehållet bara genom att skanna av sidan. Antingen stannar man upp och fördjupar sig i texten eller också går man vidare.

Gärna bisatser, men inte för många
Att bara skriva i huvudsatser förenklar i sig inte läsandet. Inskjutna bisatser kan förtydliga resonemanget och därför vara berättigade, men flera inskjutna bisatser i samma mening riskerar att göra den tungläst. Då är det oftast bättre att dela upp meningen i flera.

Kommatering för behaglig rytm
Läsningen förenklas om kommateringen ofta ger möjlighet till andningspauser i läsandet.

Undvik flera korta ord efter varandra
Korta ord, exempelvis och, att, med, dem, ska, sak, kan, är, där, när, här, som grafiskt liknar varandra och har vag innebörd, skapar ofta problem för läsaren. Meningen ”Han gjorde med dem som de var vana att göra” kan vara svårläst särskilt för lässvaga personer.

Längre ord kan förväxlas
Längre ord, som grafiskt liknar varandra, eller som ljudmässigt går att förväxla, kan också vara problematiska, till exempel referera, relatera, reflektera, resonera. Sammanhanget blir därför viktigt: ”Kalle refererade till Dagbladet…” är svårare än den längre formuleringen ”För att förtydliga refererade Kalle till vad som stått i Dagbladet…”.

Ovanliga ord bör förklaras i texten
Ovanliga ord och fackuttryck som förekommer på webbplatsen kan förklaras med olika metoder. Det kan antingen ske i den löpande texten genom förtydliganden, till exempel ”…nomineringar, förslag till styrelse, ska vara inlämnade…”. Orden kan också länkas till en speciell ordlista. Länkarna bör då placeras i marginalen i stället för att vara insprängda i texten.

Utnyttja synonymer
Synonymer är till stöd, eftersom läsaren av det ena ordet kan lista ut vad det andra ordet betyder.

Undvik förkortningar
Undvik förkortningar! Det är begripligare och går lika fort att läsa hela orden. Där förkortningar ändå används ska de helst avslutas med punkter, inte med mellanslag, så att de inte delas när de råkar hamna i slutet av raden (alltså t.ex., inte t ex). Vill man inte ha punkter, måste så kallat fast mellanslag användas.

Akronymer skrivs ut första gången
En initialförkortning, akronym, är en förkortning som läses ut som ett eget ord. Första gången den används bör den förklaras, till exempel ”TBC, tuberkulos, härjade i landet.” Detta kan kompletteras med en särskild lista över förkortningar.

Gemener bättre än versaler
Gemener, ord med små bokstäver, är lättare att läsa än ord med enbart VERSALER. Versalerna saknar staplar (h) och häng (p). Oregelbundenheter gör det lättare för dyslektiker att grafiskt skilja orden från varandra.

Kontrollera avstavningar
Avstavningar skapar ofta problem om man har bristande läsvana, exempelvis majs-tång, solvär-me, popsång-are. Det krävs stor tankemöda för att få sådana ord rätt. Avstavningar som följer betydelsen är däremot till stor hjälp (maj-stång, sol-värme, pop-sångare).

Layouten ska locka till läsning
Layouten har till syfte att lotsa läsaren genom en text. Det första intrycket kan vara avgörande för lusten att gå vidare. En luftig layout med väl genomtänkta ingresser, rubriker och illustrationer lockar till fortsatt läsning.

Igenkänning underlättar
En layout som läsaren känner igen sig i är till stöd, i synnerhet om man är ovan läsare. Det kan till exempel handla om att en ruta med en viss färg alltid innehåller information av en viss typ eller att tv-programmet i tidningen alltid finns på samma sida.

Välj inarbetade teckensnitt
Forskningen ger inga entydiga belägg för att vissa teckensnitt är mera lättlästa än andra. Vanan spelar troligen en stor roll: det teckensnitt man är mest van vid, är oftast det man föredrar.

Utnyttja bilder och andra illustrationer
Bilder kan ha två syften. De kan lätta upp en textsida och göra den grafiskt tilltalande. De kan också vara ett stöd för förståelsen och minnet av textens innehåll. Rena, tydliga bilder kan vara bra, men lika ofta kan komplexa och mångtydiga bilder stimulera betraktaren att ”reda ut” och därmed lägga innehållet på minnet. Ett starkt bildseende är inte ovanligt hos personer med lässvårigheter.

Glöm inte ALT-texten!
För användare med synskada kan bilder dock vara ett problem om budskapet i bilden inte återges i form av en alternativ text, en ALT-text. Samma sak inträffar för de användare med långsam Internetuppkoppling som väljer att endast ha textpresentation.
ALT-texten ska förklara bilden. Vissa bilder innehåller inte så mycket information och behöver därför bara en kort textbeskrivning. Andra bilder kanske berättar något och kan behöva en längre text för att informationen ska nå fram.

Undvik jämn högermarginal
Jämn höger- och vänstermarginal, marginaljustering, är standard i många tryckta texter. Det gör textsidorna enhetliga och därmed renare. Men dyslektiker har ofta svårt att skilja ord och grafiska presentationer som liknar varandra. Många dyslektiker föredrar därför ojämn högermarginal. Jämn vänstermarginal är dock att rekommendera.



Producerad av:
Svenska språknamnden
http://www.webbforalla.se